Fotografi för mig

Posted on 9 november, 2024Kommentarer inaktiverade för Fotografi för mig
Fotografi för mig - några osammanhängande tankar om vad fotografi ÄR för mig.

Jag sitter här och svär över mig själv i förtvivlan över den rubrik jag satt åt mig själv på det här inlägget, och mina svårigheter att hitta en bra ingång på ämnet.

Tanken när jag bestämde mig för att skriva det här inlägget (innan jag satte rubriken) var att beskriva hur jag upplever fotografi, vad som är viktigt för mig, och hur jag utifrån allt det väljer att fotografera.

Jag kanske ska hålla mig till det, i stället för att fundera över ingångsvägar.

Fotografi för mig - några osammanhängande tankar om vad fotografi ÄR för mig.

För mig är ett fotografi mer än en bild. Det är en inblick i en annan persons värld, en tjuvtitt i hur en annan människa tänker och ser världen.

Fotografi för mig är visuell poesi. Det finns rörelse, musik och rytm däri. Ett fotografi med väl utvecklat bildspråk, bildkomposition, ett vackert ljus, är som en visuell och abstrakt orgasm för mig. Innehållet kommer inte alltid i första hand, även om det också spelar roll.

Ett fotografi berättar en historia. Berättelsen är inte alltid uppenbar, men den finns där. Den ser olika ut för alla, men fotografiet vill alltid berätta något. Ibland är det intressant, ibland är det ointressant.

För mig har fotografiet en stor betydelse som konstnärligt uttryck. Nyhetsbilder, reklam och memes i all ära, men ett riktigt vackert fotografi uppblåst i 60x60cm snyggt ramad och upphängd på en vägg är mer eller mindre oslagbart i mina ögon.

Att betrakta ett fotografi är en ren njutning.

Har man känt mig länge vet man att jag föredrar svartvita fotografier, varje dag i veckan. Det finns säkert den som undrar varför.

När jag lärde mig fotografera var det svartvitt som gällde. Jag hoppade på en 1-årig utbildning på Komvux i Uppsala, och läste för amerikanske fotografen Frank Watson. Han visade mycket material från fotografiets tidigare historia, och vi stod och slabbade i mörkrum eftersom detta var precis i brytningen mellan det analoga och digitala fotografiet.

Det, kombinerat med det faktum att jag tycker att färg är ett störande element i ett fotografi – det lägger på ytterligare information som ofta bara tar längre tid att processa.

Svartvitt är rent, avskalat, tydligt och har förmågan att visa känsla och djup på ett sätt jag tycker färgfotografiet saknar.

Det är naturligtvis två helt skilda saker, och båda delarna har både för- och nackdelar. Men för mig personligen kommer det svartvita (gärna analoga) fotografiet alltid att vinna. Och såsom de allra flesta, fotograferar jag själv digitalt idag – mest beroende på platsbrist och ekonomi.

Fotografi för mig - några osammanhängande tankar om vad fotografi ÄR för mig.

När det gäller mitt eget fotograferande så bygger det i mångt och mycket på framför allt två saker;

  • dels min barndomstro på tomtar, troll, vättar, älvor med fler, och hur de bodde under trädrötter, i hålor under stenblock, och så vidare
  • dels min fascination för framför allt det gotiska uttrycket; längtan, saknad, förgänglighet, mörker, otrygghet, hemligheter, med mer

Det tog mig lång tid att skriva det här inlägget. Många avbrott med bra musik, funderande, mer bra musik – men nu, så.

More to come, gott folk! 🙂