Intro till det groteska

Om man slår upp ordet grotesk i Svenska Akademiens ordlista, har man två alternativ;

grot·­esk[‑es´k] adjektiv~t ~a

• vid­underlig, befängd

grot·­esk[‑es´k] substantiv~en ~er
1 en dekorationsstil
2 ett typ­snitt

Det här är naturligtvis en (grotesk) förenkling av ett begrepp som är oerhört mycket mer nyanserat än de flesta är vana att tänka på det som.

När vi tänker på det som är groteskt, tänker nog de flesta på fult, förvridet, mardrömsaktigt, skrämmande, vi kan bli lite rädda för det vi ser, samtidigt som vi också kan fascineras och lockas av det. Det är heller inte ovanligt att vi skrattar åt det groteska – ibland ser det ju alldeles för löjligt ut, inte sant?

Allt ovanstående hör ihop med det groteska. Faktum är att det groteska har två generella motpoler; det som är skrämmande, och det som är roande. Dessa två motpoler kan ibland vara samma sak.

Det finns också ett annat par av motpoler inom det groteska, och där handlar det om kropp versus ande. Å ena sidan den fysiska världen/verkligheten/kroppen, å andra sidan den abstrakta/andliga/mentala/psykiska världen.

Kortfattat kan man säga att den groteska konsten alltid är i motsats till något annat. Art grotesque är rådande tids normbrytare och samhällskritik – den visar alltid de fulaste, löjligaste, men också mest skrämmande spegelbilderna av samhället.

Begrepp och uttryck som gärna används för att förklara den groteska konsten (som innefattar alla konstformer, inklusive arkitektur, skulptur, målad konst, litteratur, teater/drama/komik och så vidare);

upp-och-ner, motsatser, skräck (horror/terror), drömlikt, vindlande, kaos, övergivenhet, saknad/längtan, skräckromantik, lyteskomik, verklighetsuppfattning, irrgångar, löje, överdrivenhet (hunger, sexualitet, kroppsfunktioner) – och så vidare, i en oändlig rad av beskrivande ord.

Det groteska är en stor del av konsten och kulturen, och den har förändrats oerhört över åren. Det som under antiken, medeltiden och renässansen var underhållning (även om det som var skrämmande), blev senare mer skrämmande.

Under 1800-talet utvecklades den gotiska litteraturen, som stod i skarp kontrast mot den industriella vågen. I de gotiska berättelserna utforskades relationerna mellan kropp/maskinellt, och det inre, psykologiska.

För mig personligen är det inte nödvändigtvis de faktiska, konstnärliga uttrycken som är intressantast. Jag erkänner mig oerhört svag för de idéer och tankesystem som ligger bakom det groteska. Det som ligger mig allra, allra närmast är just 1800-talets litterära gotik, det bild-lika språk som används, och hur man kan översätta det i fotografiskt bildspråk.

Men jag är också väldigt förtjust i framför allt medeltidens groteskeri, där fokus i extremt hög grad ligger på kroppen och dess funktioner (i motsats till vardagslivet som gick ut på att bli styd av kyrka och stat).

Att utforska det groteska ger en helt ny syn på tidsperioder man kanske trott att man vet något om. Det är på det viset man får reda på vad folket hade åsikter om, vad man skrattade åt, vad man skrämdes av.

Det jag däremot aldrig skulle drömma om, i alla fall inte just nu, är att ge mig på en beskrivning av det groteska av idag. Möjligen om vi backar några årtionden, men världen och samhället är så stort, allt går så fort att det känns som ett oöverstigligt projekt att hålla reda på alla varianter av groteskerier som pågår just nu.

Oavsett vilket; det groteska är något jag har med mig i det mesta av mitt eget fotograferande. Kanske inte alltid typiskt, synligt groteskt… men bara bilden här ovanför har klart groteska drag – åtminstone för mig.

Do you see what [Eye C] ?

(Ser du det jag ser?)