Två spår | När jag fotograferar har jag alltid två ”spår” i bakfickan (läs; i skallen). Det jag menar med det är att jag alltid har två mindsets som jag går och bär på. De är starka influenser på hur jag väljer att fotografera, och jag tänkte berätta lite kort om dem idag.
Om du har följt mig länge, tror jag att du kommer att förstå vad jag menar, och jag tror också att du kommer att kunna se det jag pratar om, i mina bilder.
Det första spåret är min barndoms fantasier om tomtar och troll och andra väsen, hur de bor i håligheter under trädrötter och stenblock, hur älvor i pyttestorlek ligger och sover på löv som fallit ner på grangrenar, hur stigar leder till magiska ställen vi människor inte kan se.
Det gör att bildmaterialet blir lite hemligt, lite mystiskt, lite spännande. Inte nödvändigtvis på ett barns sätt (jag är trots allt inte barn längre), men ändock.
Mitt andra spår, eller mindset, ligger mer åt det groteska hållet. Med groteskt, för min del, menar jag som mest 1800-talets litterära gotik, och hur det bildlika språk som används, kan visualiseras i nutida fotografi. (Jag kommer att skriva en hel del blogginlägg om detta, i medlemsdelen Grotesqueriet.)
Det handlar mycket om galenskap, en upp- och nedvänd värld, bak och fram, att gå vilse i sitt eget sinne, mardrömmar, romantiserad längtan, sorg, saknad av det som förgåtts, och mycket mer än så.
När jag tänker närmare på saken, tror jag faktiskt att det finns ett tredje, och eventuellt ett fjärde spår också. 😮
Det tredje spåret har med mina övertygelser när det handlar om människan som art, och hur vi behandlar jorden. Mina tankar omkring detta är inte särskilt smickrande för vår del, och genom mitt fotograferande vill jag väcka minnet av att vi aldrig har stått över naturen i fråga om kraft, vilja och förmåga.
Det fjärde spåret handlar kanske lite mer om fotografi som teknik – men inte bara. Detta mindset bygger på medvetenhet; medvetenhet om sig själv, hur man fungerar, vilka övertygelser man har, men också hur man väljer att visualisera dem, hur man bygger upp sitt fotografi, hur man använder den teknik man har tillgång till.
Sistnämnda mindset är nog ganska genomgående, medan de andra beror lite på humör, vart jag är, och så vidare.
De flesta av alla dessa element är nog ganska ihopbakade i mitt fotograferande. Det är ok för min del. Tror att det lätt blir så.
Det är i alla fall tillräckligt tydligt för mig. Hur du uppfattar det, är en helt annan historia. 🤗 Och det är helt ok, hur du än upplever mitt fotograferande.
Men jag tänkte att det kunde vara intressant att få någon slags inblick i hur jag tänker, eller vad som ligger bakom, när jag är ute och motionerar kameran. 🙏📷✨
