Om (mitt) seende) | Jag fotobloggar en hel del på Fotosidan.se. Det är ett av de ställen där jag visar som flest bilder, eftersom målgruppen för hela Fotosidan är just – fotointresserade människor.
Igår visade jag en bunt bilder jag fotograferade nere på stan i Västerås där jag bor. Jag och hunden tröttnade på att traska omkring i samma spår här hemma, och gjorde ett litet fotoäventyr. Himla kul att se något annat än samma miljöer vi ser dagligen.
En kommentar på just det inlägget handlade om att kommentatorn upplever en viss känsla i alla mina bilder, och att hen inte fattar hur jag bär mig åt.
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om just det, faktiskt. För mig handlar det väldigt mycket om hur jag ser och hur jag omvandlar det till fotografi.
Till att börja med är det väldigt svårt att sätta ord på processen. Det låter både enklare och svårare än det faktiskt är. I min värld är det enkelt – det är ju så jag fungerar. Men jag kan föreställa mig att för någon som inte tänker och/eller ser på liknande sätt som jag, så är det jättesvårt.
Jag tror att jag kan definiera åtminstone ett par saker som gör att fotograferandet är väldigt lätt för mig.
Det ena är; jag har en förmåga att tänka bort det som befinner sig runt mitt motiv, ungefär som att se det färdiga fotografiet innan jag ens tagit upp kameran. Det är inte svårt för mig, och det är också lätt för mig att bestämma hur nära jag behöver gå för att det ska bli som jag vill ha det.
Det andra är en fortsättning på ovanstående; nämligen hur jag beskär mina bilder. Jag vet ju redan innan att jag vill visa mina fotografier som kvadrater – det är liksom min grej. Det innebär att jag redan innan jag exponerar behöver tänka och se i kvadrat. Jag vill beskära så lite som möjligt, vilket innebär att jag fotograferar så nära min kvadrat som möjligt.
I slutänden innebär det att jag extremt sällan behöver beskära mer än ytterkanterna för att få min kvadrat. Ofta brukar det vara möjligt att beskära på flera olika sätt, och få ut helt olika resultat från samma råfil.
En annan sak som troligen spelar in är min tanke om att varje fotografi är en begränsning. Jag kan inte visa hela verkligheten, alltså får jag välja vad det är jag vill visa. Jag vill gärna tro att jag är ganska noggrann i just den processen.
Vidare tror jag också att det handlar mycket om de spår jag har i bakhuvudet när jag fotograferar. Alltså; vad jag hämtar inspiration ifrån. I mitt fall handlar det mycket om fantasi, folklore, samt det groteska. Dessa idéer färgar av sig och genomsyrar allt jag ser och väljer att fotograferar.
En till sak som troligen spelar in är hur jag ser, komponerar och i största allmänhet bygger upp mina fotografier. Efter vad jag kan se, så gör jag det på ett lite annat sätt än många fotografer. Jag tror inte att jag nödvändigtvis är unik, men jag tror att jag gör det lite annorlunda än många.
Det här är ett, åtminstone för mig, alldeles fantastiskt bra skäl till att vara medveten om vad man gör, och varför. Det gäller det allra mesta för mig personligen, men nu handlar det ju om fotografi. Jag tror att det är medvetenheten som gör att man kan utvecklas bortom sina egna begränsningar. Begränsningar består ju oftast av gamla föreställningar som inte längre tjänar en.
Ett par tips;
- Använd ett titthål (ungefär som passpartout, gärna med ett rutnät) och gå runt och undersök hur verkligheten ter sig när du tittar igenom titthålet.
- Låtsas att du har ett par skygglappar på dig, och träna din förmåga att zooma in på det du vill fotografera. Det kan hjälpa dig att tänka bort omgivningen, så att du kan lägga din tid och energi på det som faktiskt intresserar dig.
- Fundera på vad som är viktigt för dig (värderingar osv.), vad du har för världsbild och andra föreställningar som färgar ditt liv. Det är dessa som lyser igenom i ditt fotograferande. Hur kan du förstärka dem genom ditt fotograferande?
Hoppas att det här inlägget gett någon slags insikt hur seendet och processen från det till ett färdigt fotografi fungerar för mig. Det är inte svårare än man gör det till, och mitt sista tips för den här gången är – strunta i hur jag ser och gör. Hitta ditt eget sätt i stället. 🙏
