Vad jag tittar efter

Jag bloggar en del på Fotosidan.se, ett community för fotointresserade. Med viss regelbundenhet får jag kommentarer som generöst menar att jag har en väldigt egen stil, och att de undrar hur jag bär mig åt för att fotografera som jag gör.

Jag tar mig friheten att känna mig lite smått smickrad, faktiskt.

Dock. Jag tänkte berätta litegrand om vad det är jag tittar efter, när jag är ute med kameran.

Först och främst; jag har turen att vara begåvad med förmågan att tänka i bilder. Det innebär att jag dels hela tiden kan ”tänka i kvadrat” – det bildformat jag använder för att presentera mina fotografier. Det gör också att det är väldigt lätt för mig att suga tag i en ännu-ej-fotograferad-bild och tänka bort allt utanför det jag vill visa.

Eftersom det alltid har varit så för mig kan jag inte säga om det är något man kan lära sig, men det torde rimligen gå med övning.

När det gäller vad jag tittar efter, eller vad som drar till sig min blick;

Struktur.

Jag vet ju vad jag har för yttre format att jobba med; en kvadrat. Alltså tittar jag efter sådant jag kan fylla min kvadrat med, på ett sätt som gör det intressant att titta på.

Mycket av det jag fotograferar är väldigt alldagligt. Trots det alldagliga har jag en tendens att hitta det som gör just den här alldagliga saken intressant. Det ligger ofta i små detaljer, men också i hur olika delar av bildytan arbetar med eller mot varandra.

Jag jobbar alltså inte enbart med motiv, utan väldigt mycket med energi och kraft mellan olika delar i fotografiet. För att fördela dessa energier och krafter använder jag det 9-rutiga nätet man använder till tredjedelsprincipen – fast inne i huvudet.

Egentligen tittar jag alltså inte efter något särskilt, men jag ser intressanta möjligheter på ibland oväntade ställen. Vissa gånger ser jag en bild i ögonvrån, och hinner passera med flera steg innan jag registrerar att jag måste gå tillbaka och plocka bilden som ligger och väntar. Detta har hänt vid ett antal tillfällen.

Annat jag har nytta av i mitt fotograferande är hur jag associerar. Jag kan se en gren som ligger på ett särskilt vis, men för mig är det en naturlig avbild av Poseidon (detta har hänt vid minst ett tillfälle). Som jag skrivit om tidigare har jag ett flertal tankespår jag alltid har med mig i bakhuvudet när jag fotograferar, och dessa lägger sig som ytterligare lager ovanpå allt annat.

Jag har alltid varit bra på att fotografera – ända sedan jag första gången lånade en analog systemkamera för att prova. Mitt sätt att se och fotografera har naturligtvis utvecklats under årens gång, men jag kan inte riktigt sätta fingret på hur den utvecklingen har gått till.

Sen är det ju också så att vi alla är olika. Jag tänker och ser ju på mitt sätt, och kan känna mig otroligt avundsjuk på den som fotograferar annorlunda, bara för att jag inte ser världen så. 😅 Det betyder dock inte att den ene är bättre eller sämre än den andre, bara – annorlunda.

Jag hoppas att detta har gett någon slags insikt i hur mitt bildseende fungerar – jag har försökt vara så tydlig jag kan. 🙏