Sanning och etik | För mig är det viktigt att vara tydlig, mest av allt inför mig själv. Det är också, av olika skäl, viktigt för mig att separera mig själv från andra – att veta att jag är min egen individ, att jag inte är en och samma som alla andra.
Det här är en stor del i hur jag betraktar Sanning såsom jag beskriver den i boken Sanningen att säga. Eftersom jag också lever praktiskt utifrån min bild av Sanningen som en facett, påverkar det mitt liv i väldigt stor utsträckning.
Det man behöver vara medveten om när det gäller Sanningen, är att ingens Sanning är mer sann eller falsk än någon annans, oavsett hur obekväm man själv tycker att den är.
Som ett mycket tydligt exempel kan jag nämna politik – lite mer specifikt nu än jag nämner i boken.
Jag har en viss politisk övertygelse. De allra flesta partier har en annan. Det finns flera partier som ligger extremt långt ifrån min egen syn på hur samhället bör fungera (vilket för övrigt är ett skolexempel på hur verkligheten byggs av överenskommelser, och hur djupt inne i dem vi befinner oss när vi inte ens märker att de är där).
Medan jag å ena sidan tycker att dessa partier har helt fel i sina åsikter, att de är samhällsfarliga och en hel rad andra, osmickrande egenskaper, så måste jag ändå, utifrån min egen filosofi, ge dem detta:
De kan, liksom jag själv, bara se Verkligheten ur sitt eget perspektiv.
Det här är jätteviktigt, och dessutom ”sant” (beroende på vad man lägger in i ordet sanning). Två individer kan ha mycket gemensamt i fråga om upplevelser, förståelse, tolkningar av händelser, världsbild och så vidare, men de kan aldrig vara exakt likadana.
Något man bör ha med sig är som följer;
Bara för att jag själv har blivit medveten om att min egen Sanning ser ut på ett visst sätt, betyder det inte automatiskt att jag har rätt att tvinga den på andra eller förvägra andra deras rätt till sin egen Sanning.
Om hundar
En annan bra fråga är hur – och när – en överenskommelse som rör Verkligheten, till exempel frågan om hur vi lever tillsammans med hund, blir norm och därmed ”sann”.
Och hur kommer det sig att så många blir provocerade när andra väljer att leva med sina hundar på ett annat sätt?
Sanning i stunden
En annan persons epilepsianfall i en matkö en gång för några år sedan fick mig att inse att obehagliga saker som händer inte alltid rör mig personligen. Ibland är Sanningen i stunden någon annans.
Maktspel
Makt har ofta en smutsig stämpel. Det intressanta är dock att den är överenskommen, även i privata relationer. Utan överenskommelse; ingen makt. I en privat relation kan överenskommelsen bli en gemensam Sanning.
…
Seende är inte enbart kopplat till det fysiska seendet vi gör med ögonen. Seendet har också att göra med förståelse av det vi ser, och språket att kommunicera om det – som i sin tur över tid skapar och förändrar överenskommelser mellan två eller flera personer.
Det här går att relatera till fotografi på olika sätt, dels för den som själv fotograferar, dels för den som föredrar att betrakta fotografi.
Men jag tror att det allra viktigaste är att komma ihåg att Sanningen ser olika ut för oss alla, och den enes Sanning är inte mer värd än den andres. Oavsett hur obekvämt det kan vara.
Läs gärna min bok där jag berättar mer om Sanning och Verklighet som begrepp.
